Thor-Leif Strindberg, f. 1949
Slåttergatan 6, 57141 Nässjö
Sommarateljé i Forsby, Ödeshög
thor-leif@strindberg.nu

Tre års distansstudier vid internationella Famous Artists School i Haag 1968-1971. I övrigt autodidakt.
Illustratör och under flera år kursledare i teckning och oljemålning.

Jurybedömda utställningar
1969 Kulturnämnden, Eksjö
1973 Y's Men's Club / Smålands Dagblad, Nässjö
1975 Länssalongen, Jönköping

Separatutställningar
1976 Konstsalongen, Nässjö
1977 Värnamo
1977 Jönköpings Läns Sparbank, Jönköping
1977 Köpenhamns universitet
1977 Jönköpings Läns Landsting
1978 Sävsjöbygdens konstförening
1978 Eksjö kulturnämnd
1978 Océ Ingut, Nässjö
1978 "Salong 78", Nässjö
1978 Huskvarna
1979 Konstsalongen, Nässjö
1979 Galerie Solaris, Stockholm
1980 Galleri Anita Johnsson, Båstad
1980 Nässjö kulturnämnd
1980 Polisens konstförening, Karlskrona
1980 Jönköpings Läns Sparbank, Nässjö
1981 Gransholmsgården, Gemla
1982 Växjö universitet
1982 Konstsalongen, Nässjö
1988 Bodafors konstförening
1992 Galleri Bråna, Nässjö
2002 Sonarps Gård, Hook
2006 Hjo konstförening
2017 Galleri Vita Rum, Vadstena


Konsten

För mig är konsten inget annat än ett ordlöst språk, ett språk av färger och linjer, dagrar och skuggor, former och strukturer, ett språk som kan förmedla tankar och känslor som ord ofta bara delvis - och genom omskrivningar - kan uttrycka. Med penselns hjälp kan jag berätta och föra vidare min upplevelse av händelser, människor eller stycken av natur.

Mina motiv varierar efter vad som rör vid mina sinnen och ber om att förevigas. Det kan vara en dikt, en visa, en dröm. Det kan vara en stilla blåkall vinterdag, den tunga höglandsskogen där tjärnar glimmar fram likt flickskratt i det dunkla urtidskarga, långa kalkstenskuster med vattensköljda hällar eller Ölandshöstens ödslighet i gräs och båtar och båthus.

Och lika lockande som havsvågorna och vindarnas gåtfulla mönster på vattenytan är ljuset och skuggorna i en klännings mjuka veck eller den genomskinliga skönheten i modellens skira nakna kropp. Men också vardagliga ting som gamla skålar och rostiga spänner - enkla bruksföremål som förvandlade till färger, strukturer och penseldrag på linneduken överger sin naturliga roll och börjar berätta och väcka minnen och känslor som vi alla har upplevt. Känslor vi känner igen. Förstår. Och kan gå till mötes.

Och vad kan vara väsentligare än att vi ser och känner igen oss själva och våra tankar i varandra...







Copyright © Thor-Leif Strindberg